Arkiv för ‘Glaciärer’-kategorin
-
fredag den 29 juli 2011 kl 10:58, uppdaterad: 29 juli 2011 kl 18:12
Kraftig avsmältning av Arktis is
Av Martin Hedberg
Denna sommar må vi i Sverige ha haft temperaturer omkring det för årstiden normala, men på många andra platser har det varit varmare än normalt.
Oftast så menar man ”variationer kring medelvärdet” när man säger ”normalt”. Vissa dagar är det lite varmare, andra lite kallare. Variationerna karaktäriserar vädret.
När medelvärdet avviker kraftigt från ett år till ett annat, därtill med en tydlig trend, då finns det fog för att använda ordet ”onormalt”.
I Ryssland har man såväl värme som skogsbränder, om än inte lika omfattande som i fjol. I USA har man, som tidigare rapporterats om, haft besvärande varmt väder.
Arktis 11 juli 2011. (earthobservatory.nasa.gov) Satellitbilden är en kompositbild, dvs sammansatt av flera olika fotografier, tagen den 11 juli 2001 av NASA.
Vi har i Sverige haft ett och annat lågtryck, medan det över Nordpolen varit ett omfattande högtryck och mestadels klart väder.
Med satelliter har mätt isen med stor noggrannhet sedan 1979. Isens utbredning varierar givetvis från år till år, men det finns en tydlig trend i att ytan minskar i omfattning med tiden.
Septemberisen 1979-2010 (NASA).
Septemberisens utbredning har minskat med omkring tio procent sedan mätningarna med satellit började 1979 (NASA)
Många har frågat sig om ytan år 2008 och 2009 var tecken på att isen höll på att isens utbredning var på väg att återhämta sig. Men det krävs flera år av dels ökad tjocklek/utbredning vintertid, dels inte så kraftig avsmältning sommartid för att isen skall återgå till värden i närheten av de som rådde kring 1979.Isens utbredning varierar med årstiderna. I mitten av september brukar isen ha sin minsta utbredning. Den tidigare minsta utbredningen inträffade år 2007. I år har det över Arktis varit så pass mycket varmare än normalt att isens utbredning är rekordliten (NASA Earthobservatory).
Arktiska isens utbredning under fram till och med 17 juli 2011 (NASA). Just nu ligger är ytan mindre än för motsvarande tid år 2007!
Temperaturen på 925 hPa (omkring 1000 meter upp i luften) var under juli månad mellan 6 och 8 grader över det för årstiden normala (NASA Earthobservatory).
I samband med att det är mindre is som täcker ytan så omvandlas mer av solljuset till värme. Detta då isen hade reflekterat solljuset medan vattnet, som är mörkare, istället absorberar en större andel av solstrålningen. Det börjar med att det, av smältvatten uppe på isen, utvecklas mindre eller större sjöar på det sammanhängande istäcket.
När det väl har börjat bildats vatten på ytan så absorberar dessa mer solenergi, vattnet blir varmare och sjön blir större.
Bild på tidigare (rött) respektive senare (blått) avsmältning av Arktis. Även om vissa platser 2011 smälte senare än medelvärdet 1979-2011, så var nettoeffekten en avsmältning.
Även vattnet runt isen blir varmare vilket gör att isen kalvar i större omfattning. Även vattnet under isen påverkas och tjockleken på isen har minskat genom åren.
Att istäcket minskar, hänger samman med klimatförändringar och global uppvärmning. Den så kallade ”albedoeffekten” är en återkoppling i klimatsystemet som gör att små förändringar förstärks. Eftersom den fungerar som en förstärkare så kallas den för en ”positiv återkoppling”.
Det finns givetvis även återkopplingar som bromsar förändringar (så kallade ”negativa återkopplingar”).
Det har i den så kallade ”klimatdebatten” länge hävdats att en ökad mängd vattenånga i luften skulle leda till ökad molnbildning som i sin tur skulle stabilisera klimatet och förhindra temperaturstegring*.
Det blev inte så denna sommar över Arktis.
Isarna smälter från år till år. Finns det något som tyder på att den trenden skall förändras?
/Martin
PS. *Om det nu var så att mer moln skulle kyla av klimatet så skulle ju detta medföra att det blev ”normalkallt” igen. Det skulle ju i sin tur medföra att luften inte kunde innehålla så mycket vattenånga/moln. Det skulle ju i sin tur medföra att den avkylande effekten upphörde.
En ökad molnighet skulle möjligen kunna bromsa en klimatförändring. Men den kan inte förhindra eller ”återställa” en klimatsituation.
För övrigt så är klimatsystemet komplext och det är mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att koppla enskilda händelser till enskilda konsekvenser. Därom inte sagt att vi vare sig inte påverkar klimatet eller att vi inte kan dra några relevanta slutsatser om följderna av vad vi gör.
Klimatet har alltid förändrats. Vi människor påverkar klimatet och därmed även hur det förändras. Klimatet förändras just nu snabbare och på andra sätt än om vi inte hade påverkat klimatet. Vi människor påverkas av följderna. DS.
-
torsdag den 20 januari 2011 kl 13:08, uppdaterad: 20 januari 2011 kl 13:14
”Alla klagar på vädret…”
Av Martin Hedberg
Vi fick nyss en kommentar från Ragnar där han konstaterar att ””Alla klagar över vädret, men ingen gör något åt det” eller, det kanske vi gör? Ja, den som lever får, som brukligt är, se”.
Jag har själv fascinerats av uttrycket sedan jag hörde det första gången. På engelska lyder uttrycket: ”Everybody talks about the weather, but nobody does anything about it.”.
Samuel Langhorne Clemens, alias Mark Twain. Från Wikipedia
Uttrycket brukar tillskrivas Samuel Langhorne Clemens*, amerikansk författare som levde mellan 1835 och 1910. Han är mer känd under sin pseudonym Mark Twain. Många, inklusive mig själv, mötte honom första gången som författare till böckerna om Tom Sawyer och Huckleberry Finn.
Uttrycket är bra. ”Gnäll inte, ta tag i problemen istället”. Alternativt ”Sluta gnälla eftersom det ändå inte går att göra något åt saken”.
Men det är värre än så: Vi påverkar vädret, men vi kontrollerar/styr det inte. Ju mer vi påverkar vädret desto fler kommer att ha anledning att klaga på det -både vädret och att vi påverkar det.
Mänskligheten kan fortfarande i stor utsträckning välja hur mycket eller lite vi skall påverka klimatsystemet och därmed vädret. Men som det ser ut idag, så väljer vi att agera på ett sätt som till slut kommer att förändra klimatet till något annat än det varit de senaste 12.000 åren. Det är den perioden som kallas ”Holocene” och det är (uppenbarligen) under den perioden som civilisationen som vi känner den har utvecklats. Mycket av det vi värdesätter högt: kulturer, samhällen, jordbruk, ekosystem, ekonomier, infrastruktur… allt har skapats under de klimatologiska betingelser som kallas Holocene. Om vi skall lämna Holocene eller inte, det är upp till oss.
Om vi fortsätter på den inslagna vägen så kommer vi till slut att passera så kallade ”tipping points”, dvs situationer där förändringar i naturen blir självgenererande. Det som då sker är att så kallade ”tipping elements” (tex havsströmmar, monsunregn, barrskogar, glaciärer mm) förändras i grunden, tex genom att försvinna eller ersättas av andra situationer. Sannolikheten är stor att detta sker om/när medeltemperaturen stigit med 1-3 grader jämfört med förindustriell nivå (hittills har den stigit med omkring 0,8 grader). Eftersom det finns många latenta (ännu dolda) klimatförändringar så kan vi i princip redan ha passerat en tipping point utan att veta om det.
Men redan innan vi riskerar att passera dessa tipping points så drabbas människor, kulturer och ekosystem av gradvisa förändringar av klimatet. Många dör redan idag för tidigt till följd av att vi har påverkat klimatet. För att inte tala om all förlorad egendom, hopp och tillit som förloras vid såväl långsamma som snabba katastrofer.
Exempel på klimatrelaterat väder finner vi tex i fjolårets torka/bränder i Ryssland, översvämningarna i Pakistan och den stora avsmältningen av isar i Arktis. Det hade inte inträffat om inte människan hade påverkat klimatet. Men dessa situationer är alltså små i jämförelse med vad som kan ske.
Den som lever får se. Och det får vi försöka leva med. I naturen finns inte utrymme att ångra sig eller ta tillbaka något som gått förlorat. Naturen är irreversibel. Vi påverkar den, men kan inte kontrollera/styra den.
/Martin
*Det är fortfarande en öppen fråga om det verkligen var Mark Twain (Samuel Langhorne Clemens) som myntade begreppet. Många citatordböcker tillskriver Charles Dudley Warner som upphovsman till uttrycket. Warner var vän med Mark Twain och skrev i en krönika i the Hartford Courant i augusti 1897: “A well known American writer said once that, while everybody talked about the weather, nobody seemed to do anything about it.”
Det kan vara Mark Twain som sade det ursprungligen, men det var Warner som skrev det och gjorde uttrycket publikt.
Mark Twain var för övrigt mycket intresserad av väder. Jag fann också en del väderrelaterade citat som tillskrivs honom:
-”Thunder is good, thunder is impressive; but it is lightning that does the work.”
-”One can enjoy a rainbow without necessarily forgetting the forces that made it.”
-”It is better to read the weather forecast before we pray for rain.”
-”If you don’t like the weather in New England, just wait a few minutes.” -
torsdag den 16 september 2010 kl 11:21, uppdaterad: 16 september 2010 kl 11:46
Har Arktis töat färdigt för i år?
Av Martin Hedberg
Arktiska isen nådde den 10 september sitt årliga minimum. Det hade då sin tredje lägsta utbredning efter rekordåren 2007 och 2008.
Isen som flyter på vattnet kring Nordpolen varierar i storlek med årstiderna. Om hösten och vintern växer den och blir både tjockare och får större yta. Om senvåren och sommaren så töar isen och blir tunnare och får mindre yta.
I mitten av september brukar isen ha sin minsta utbredning.
Grafen visar hur Arktiska isens utbredning varierar månad för månad för åren 1979-2010. Den ljusblå linjen visar år 2010. Källa: NSIDC
För att mäta utbredningen används främst satelliter. Satelliterna passerar över Nordpolen flera gånger per dag och kan mäta utbredningen med stor noggrannhet. NSIDC, The National Snow and Ice Data Center, är en del av NASA och Universitetet i Colorado. De har sammanställt mätdata sedan 1979.
I samband med de pågående klimatförändringarna så är trenden att isen totalt sett blir tunnare och får mindre utbredning för vart år som går. Trenden är minskande även om det kan slå lite olika från ett år till ett annat.
Det är på samma sätt med vädret: Det är nu höst och på väg att bli vinter. Men trots det kan temperaturen i morgon vara högre än idag. Trenden under årstiden höst är att det blir kallare, det är en övergång från sommar till vinter. Orsaken till det är att solen står allt lägre på himlen, dagarna blir kortare och nätterna längre. (Missförstå nu inte detta som att våra höstar kommer att bli kallare i framtiden: Hösten infaller allt senare och kommer att vara allt längre in över de datum då vi tidigare förväntade oss att det skulle vara vinter.)
Trenden för planetens klimat detta århundrade är att det blir varmare. Orsaken till det är bland annat att det blir allt mer växthusgaser i atmosfären. Växthusgaserna förändrar strålningsbalansen av energi till och från vår planet: Vi tar emot lika mycket energi per tidsenhet från solen som tidigare, men vi strålar ut mindre. Det gör att energi ackumuleras, lagras, på planeten Jorden.
När energi ackumuleras så stiger temperaturen. Alla har väl hört talas om att det blir allt varmare i luften, men få vet om att merparten, omkring 90%, av värmeobalansen ackumuleras av haven. Därtill blir det även varmare i marken och i isar.
Och när is blir tillräckligt varmt så smälter det som bekant. Så det borde inte vara särskilt förvånande att trenden för isen kring nordpolen (och andra havs- och landbaserade glaciärer) är att de minskar både till yta och volym.
Bilden visar isens utbredning den 10 september 2010 (vita ytan) jämfört med medelutbredningen 1979-2000 (orange linje). Källa NSIDC.
Medelvärdet för den Arktiska isens utbredning i september under åren 1979-2000 var 6,71 miljoner kvadratkilometer. Nu, den 10 september, var ytan 4,76 miljoner kvadratkilometer, vilket är 29% mindre än under åren 1979-2000. Nej, det är inte lika lite som rekordåret 2007, men trenden är likafullt nedåtgående. (Nedan är värdena för augusti, septembergrafiken är inte färdig ännu.)
Grafen visar Arktiska isens utbredningen i augusti 1979-2010. Det varierar från år till år, men trenden är att isens yta minskar med 8,9% per tioårsperiod. Källa: NSIDC
Både Nordvästpassagen (Kanadas arktiska skärgård) och Nordostpassagen (Rysslands dito) är isfria och seglingsbara utan fartyg med isbrytande förmåga just nu.
Allt mindre Arktisk is är inte bara en konsekvens av klimatförändringar. Det blir även en orsak. Havet är mörkare än isen. Så när isen försvinner så kommer inte lika mycket solenergi som tidigare att reflekteras. Mer av inkommande solenergi omvandlas istället till värme. Och mer is smälter.
Systemet är återkopplat.
Nu säger någon att det ju stundar vinter och då växer ju isen igen. Jovisst, men havet är såpass varmt att isens vinterutbredning sannolikt inte blir så stor som tidigare. Vidare blir den inte lika tjock. Och som om inte det räckte så smälter ettårig is lättare än flerårig is, så underlaget för beständig is minskar för varje sommar som går.
Visst är det skoj med rekord? (ironi)
Själv går jag i planer på en seglingsexpedition till och från Nordpolen, utan isbrytare eller infrysning (no joke).
/Martin
